Nadira

Älska mig för den jag är

Jag vet att det är vanligt det här med misshandlande partners (oftast män). Såg dokumentären om Josefin Nilsson i går och kände igen mig. Det hade lika gärna kunnat vara jag . Dock hade det inte blivit en dokumentär på tv utan ett par sorgliga inlägg på FB.

Många gånger har jag varit rädd för mitt liv och lika många gånger har jag önskat att jag haft kontroll över döden.

Jag har kämpat igenom varenda minut och sekund. Tro mig , i bland har jag velat ge upp. Jag kollar fortfarande vad jag gör offentligt och vilken information som visas . Mitt liv blev ödelagt av min drömkarl.

”Ingen vill ha dig din hora” , ingen tycker om dig och alla pratar om dig, hur misslyckad du är.”

Frågan var som vanligt om jag skulle orka stå upp för mig denna gång, som många andra men ändå hamnat tillbaka i detta helvete . Han hade kontroll över bilen och min ekonomi han visste vårt de ömma punkterna var. Egentligen kunde han slå mig gul och blå men vissa saker var verkligen saker som jag hade ångest över.

En kväll när jag kommit sent från jobbet och kom hem vid 00.00 och tagit nattbussen hem så mötte han mig i dörren.

Han kom och lade sig och frågade helt plötsligt en timme senare om jag kunde tända lampan?

”Du får nog tända taklampan” (då vi inte hade några sänglampor) sa jag. ”Jag behöver verkligen sova ”då jag skulle upp 4 h senare tillbaka till jobbet.

”Du är så egoistisk Nadira! ” , han spände sina galna svarta ögon i mig och jag visste.

Han sparkade ut mig ur sängen så jag flög in i byråerna mot väggen mittemot sängen. Höften gjorde ont och jag kände hur jag rivit mig på den vassa kanten då det var Ikea Malm och ni vet så där extra hårda och vassa. Han lämnade rummet och jag kröp tillbaka till sängen. Nu kom han tillbaka och smällde igen dörrarna till sovrummet och skrek åt mig. ”Det är ditt fel att du aldrig lyssnar!”

Jag kröp i hop under täcket och visste att jag skulle vara på tur. Jag hörde hur han slog sönder alla saker, dörrar bord och inredning. Tallrikar flög och det blev hål i dörren .

Jag kramade om telefonen och tänkte att ” det här händer inte mig”. Jag hade 112 slaget på telefonen men förmådde mig inte att ringa och ta upp deras tid.

Plötsligt slutade det att låta. Dock kunde jag inte ta mig ut då han låg ute i soffan lagom avstånd att stoppa mig i fall jag skulle fly.

Morgonen kom och han var borta. Jag såg att hela lägenheten var förstörd och jag ringde till mamma. Hon flög ned och hjälpte mig att städa och flytta. Han skickade blommor och ett paket kläder till mitt jobb dagen efter.

Jag skulle vilja säga att det var slutet men tyvärr var det min vardag i 7 år.

Det är fortfarande vardag för så många.

Jag vill att du gör en sak för mig!

Blunda och föreställ dig att det är en främmande man som gjorde allt detta med jämna mellanrum mot mig.

Varför kan män våldta och misshandla och hota inom hemmets dörrar och det är plötsligt ok?

NEJ det är aldrig ok!

Varför är vi kvinnor så ofta ”fast” vi kan inte bryta för att vi har

  1. Barn ( som oftast blir någon slags gisslan)
  2. Ekonomi( han kontrollerardin ekonomi)
  3. Vänner och stödnät
  4. Boende ( Kanske en storstad med svårt att få boende både ekonomiskt och öht)
  5. Trygghet
  6. Skam (Hur kunde du blivit offer för en sån här vidrig person)
  7. Hälsa (din hälsa kanske inte förmår dig till att lämna)

Att rent praktiskt kunna bryta sig loss är så viktigt.

Sen kan man ju undra varför man ser kvinnan som blir misshandlad som svag?

Tänk dig att gå och lägga dig i samma säng som din förövare varje kväll. Det konstiga är att det blir ett Stockholmssyndrom över det. Man ljuger för att dölja och skapar en trygg perfekt fasad som folk vill tro på.

Bakom hemmets väggar är det en annan verklighet.

#metoo

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply